Jenny Maria Therese

Ja faktiskt. Hur prioriterar människor egentligen. I mitt liv som är långtifrån perfekt (så har jag sagt det så behöver ingen fundera) så prioriterar man de nära och kära framför allt annat. Vissa personer mer eller mindre förstås.
Endel de vill bara jobba och skyller sedan på att man inte har tid. Om man har fått äran (ja faktiskt äran!) att få ta del av ett barnbarn, vill man inte träffa det då? Inte bara ringa ibland, sällan, och fråga hur det är. I samma samtal tydligt berätta att, jo de e bra med mig men du vet, jag jobbar så mkt. Min fritid präglas av det här.. Men alltså, om man jobbar så mkt så att man inte ens kan ta sig tid kanske EN gång/månad och träffa sitt barnbarn, så hon minns och vet vem morfar är, har man då ens tid att leva?
Visst, jag ska inte sticka under stol med att jag oxå är skitkass på att höra av mig, men jag har ändå erbjudit så många gånger att vi kan komma dit å fika kanske. Tyvärr verkar det inte intressant då vi aldrig blir hembjudna.
Vet inte ens om jag blir särkilt besviken, tycker bara det är tragiskt och trist att Tilda inte har nån riktig morfar som jag hade. Tänk, "Offas lilla Piga" som han kallade mig när jag var liten. Finns ett kort där jag sitter i hans knä å äter pannkaka me blåbärsylt, jag är kanske 1½ år. Va härligt.
Har Tilda nånsin suttit i sin morfars knä? Jo när hon va så liten så hon minns det inte.. Tänk om min morfar kanske hade funnits kvar, då hade hon iaf haft en gammelmorfar. Idag har hon iaf världens bästa gammelmormor:) Inte illa det..

Sen är det så konstigt, som nu när han ringde, jag tycker ändå att han är så trevlig den där stofilen. Knepigt va?
Vi pratar om ditt å datt och det känns relativt naturligt men ändå.. sorgligt..

Nä skit i det nu, jag har iaf ätit 0,5 liter Ben Å Jerrys nu ikväll när jag kom hem, SKANDAL!!! hehe.. Smällde i mig heeeela paketet, fy fan va äckligt. Men gott ändå på nå vis, annars hade jag ju lixom inte ätit upp;)

Jag saknar mina älsklingar, den stora är på jobb och hon den lilla underbara lilla gosiga pussipluttan är hos sin mormor. För den delen så har hon kanske början tll omtag av feber igen:( Inte bra inte bra..
Inte för att jag tycker det gör nåt att slipp amitt jobb men fasiken, är ju nästan pinsamt att va hemma igen. Jobbar imorrn iaf få se sen. Ja herregud, det är inte lätt med livet ibland.. Sjuka barn och knasiga pappor..

Det är väl en jävla tur att man är så nöjd å glad ändå:)

På återseende, gonatt!


Det är väl fantastiskt va man kan älska en sån liten glädjespridare:) Underbara unge..


Goaste Tilda