Trevlig helg!!

Helgen som varit har vi haft finfrämmande här.
Min älskade mamma, mormor, moster, Maddis och Rasmus har varit här och hälsat på.
Huset fullt med kärlek alltså:)
Vi har ätit i massor, jag lovar att vi allihop säkert ökat vår kroppsvikt med flera kilon under helgen, haha;)
Men de va de väl värt, eller va säger ni? ;)
Maddis hade åkt hit med en tanke att vi skulle dippa grönsaker i dipp och bara va allmänt nyttiga.. Förstår inte alls hur hon kunde tänka i de banorna;)
Vi har iaf haft det superbra i helgen, viktuppgång eller inte!

Idag har jag och Mira varit med Ninni och Eddie till Katrineholm som lite shoppingsällskap.
En trevlig början på veckan efter en trevlig helg:)
På onsdag är det meningen att hon och småpojkarna ska komma hit och äta lite mat, Charlie och Emil jobbar kväll denna vecka så då passar vi på:)

På söndag åker nog jag å tjejerna upp till mamma igen en sväng. Hon fyller år den 11:e så då är det trist om hon skulle behöva vara alldeles ensam..

Jag har en fundering igen på om jag ska klippa av mig luggen. Håret ångrar jag att jag klippte av, har ju köpt löshår men har inte preioriterat kostnaden på att sätta i det så edt ligger fortfarande i mammas bokhylla;)
Luggen som sagt var brukar åka av då då då, nu har jag dock fått lika lång lugg som hår så jag vet inte..
Det är lite både och det där..
Mmm, vi får se :)


Gott me gröt:) Liiite kletigt bara..


Surkossa..

Det irriterar mig MYCKET när man frågar saker men inte får nåt svar. När man nästan blir nonchalerad, bortsuddad, avglömd eller nåt liknande..
Jag irriterar mig oxå på att folk inte prioriterar som jag.
Jag förstår förstås att alla inte kan tycka samma som jag men jag kan tycka att man inte behöver göra det svårare för sig än det redan är.
Jag känner mig oxå lite sur över att det ligger tjugo miljoner förbannade räkningar i posthögen som måste betalas.
Det irriterar mig ännu mer att det efter det kommer stå noll på skärmen..
Lite småförbannad är jag oxå över att utväxten i håret börjar närma sig 1 ½ centimeter vilket betyder att jag ser ut som en halvidiot..
Något halvgrinig är jag oxå för att jag inte kan ha häst just nu fast jag så gärna vill..
Ja, jag blev helt enkelt lite halvt arg här nu på eftermiddagen och kände mig tvungen att berätta det för er..
Vilken tur att det nog går över direkt Mira vaknar och ler mot mig eller Tilda ger mig en kram och säger att jag är världens bästa mamma <3


24/1-2011

I fredags var vi på Busfabriken med Tilda, vilket ställe:)
Barnen hade så roligt!! Även föräldrarna tror jag, haha..
Idag är vi på lediga sidan, Tilda ville verkligen inte gå till dagis idag så då fick hon vara hemma.
Bäst att ta vara på möjligheten att göra som man vill medan det går. Snart är det ju dags igen för tiden då man inte kan välja utan helt sonika måste gå till dagis.

Har inga direkta planer för dagen, måste handla lite vardagliga saker som mat, kattmat och hundmat.
Kanske dra en vända med snabeldraken eller nåt. Ja som ni hör så är dagen öppen för förslag:)

Funderar rätt mkt på vad som kommer att ske till hösten med allt. Jobb, barn, dagis, Dumle osv..
Jag tror absolut att jobb kommer lösa sig, vill man bara jobba så får man jobba:)
Känner lite ångest över att få lov att skola in Mira på dagis redan vid ett år men va kan man göra? Är dagarna slut då hos FK så är dom det..
Dumle funderar jag oxå mkt på. Han har det så bra där han står nu och vi har kontrakt till oktober med förköpsrätt från deras sida. Jag hoppas ju verkligen att de vill köpa honom, jag vill faktiskt inte ha tillbax honom. '
Usch vad det låter hemskt men han är verkligen för liten.. Älskar hästen som sådan, han är helt suverän i huvudet, rör sig trevligt och är fin att se på. Men storleken sätter stopp. Jag vill inte ha en häst på 160..
Sen är det ju oxå så att har jag inget jobb i oktober så finns inte förutsättningarna heller för att ha häst.
Ja, det lär väl lösa sig på ett eller annat sätt kan jag tro :)
Jag håller en tumme iaf:)


Glad liten fisfröken:)


Lilla prinsessan:)


Älskade unge:)






För fem år sen...

Bara så att ingen ska tro att jag går runt med konstant dödsångest så måste jag nog skriva ett lite lättsammare inlägg idag, hehe..

Idag har vi smygfirat Tilda lite på hennes 5-årsdag som egentligen är imorgon.
Farmor och Erik är ju inte här imorrn så då blev det några presenter och lite tårta idag. En rosa prinsesstårta förstås;)
Imorgon åker vi tillsammans med familjen Ninni/Emil, till busfabriken i Norrköping och leker lite:)
Morgonen får börja med frukost på sängen ihop med ett gäng presenter till vår stora prinsessa och därefter åker vi:)
På lördag ska hon ha kalas för sina tjejkompisar från dagis. Innan dess vankas det förstås ridning. Lite speciellt denna lördag eftersom hon för första gången får rida i ett par ridbyxor;)
Lila och fina och just nu inslagna i ett paket med prinsessinslagspapper på (vad annars lixom)..
Mamma och co kommer ner till oss nästa helg eftersom hon jobbar denna.
Det är trevligt med sällskap, gillas mkt!!

För bara nån minut sen fick jag frågan om jag var intresserad av att låna häst..
Gaaaahhhh, hela ridtarmen skriker JAAAAAAA, åk å prova och ta sen hem den!!!! Men nä.. det går inte nu.

Jaja, det blir min tur snart igen:) Tiden går så ruskigt snabbt, snart är det dags att börja jobba. Den här tiden kommer aldrig igen så jag får njuta av den nu och se fram mot ridningen som kommer sen:)
Under den väntan så hade jag tänkt terrorisera Annika några ggr till för några turer med hennes Goggles:)
Gick ju faktiskt rätt okej när jag va där, iaf för att va ett helt år sen.
Har dock träningsvärk än på insidan av låren, ajaj.. :)
Gillade kusen skarpt, han rörde sig som ett helt lastfartyg i storm, haha.. Ett härligt gung och trevlig ridning. Ingen sån där trist sak som letar stjärnor i taket utan han va mjuk och fin i munnen, kunde dock bli lite låg i formen, allt beroende på att jag inte red helt bra förstås.
Ja, helt min typ av häst faktiskt:) (iaf efter Annika trollat bort alla hans hjärnspöken, hihi)

Nä vet ni vad? Vid den här tiden för fem år sen så hade jag ONT!! ont ont ont:/
Men 4,5 timmar senare för fem år sen, då ni.. Då var jag en stolt och lycklig mamma till en pytteliten fin älskad gosing. Till en liten prinsessa vid namn Tilda!
KL 02,55 den 21/1-2006 föddes lilla Tilda Maria Birgitta Hammarström och imorgon blir hon FEM år!!
Grattis min stjärna! Älskar dig mer än livet<3


Här har man somnat under bordet, typ 3 år gammal eller nåt:) hihi..


Lilla Tilda.. För några år sen:)


Stalltjejen tar sig en vilopaus i höet:)


Mammas fina flicka<3


Snart så:)


Dumle vägrar växa så han kommer vara till salu om fam Westin inte
behåller honom. Synd på en fin häst.. Men vill man bara va 161 och
matte är 176, ja då vart de inge bra..


Kärlek!


Lilla Mirabus, min goding!!! <3








30.. snart 70??

30-årskris?? Ja, kanske lite..
Ja, ibland funderar jag faktiskt lite på om jag hamnat i en liten 30-årskris.. Eller om jag helt enkelt har fått dödsångest..?
Jag har blivit så rädd för döden å den jäveln förföljer mig överallt. I böcker jag läser, i tidningar, på TV:n..
Mmm, överallt läser/ser/hör jag saker som jag på nåt sätt tvinnar ihop till nåt knepigt som i slutänden handlar om döden..
Jag kan känna nästan som panik när jag tänker på att jag faktiskt ska dö en dag. För det är ju faktiskt så, vi alla kommer att dö men vi vet inte när..
Känner lite som att, ska det bara vara såhär? Alltså jag är inte missnöjd med mitt liv, långt därifrån, utan det jag menar är att ska vi leva bara ett tag å sen är det slut allting en dag.. Bara över. Over and out lixom??
Så himla värdelöst, eller hur? Kan man inte få leva för evigt?
Om nån iaf kunde tala om hur det är att dö så jag slipper fundera.
Kommer det en vit tunnel med starkt ljus? Träffar vi gamla bekanta på andra sidan? Finns det överhuvudtaget en annan sida??
Ska vi bara ruttna i jorden eller brinna i en ugn och sen är det finito, över, slut, BORTA???


Det känns iofs lite bättre när jag tänker på att jag förhoppningsvis har iaf 40-50 kvar år av mitt liv och åren fram till  i år när jag fyller 30 har väl inte gått jättesnabbt..
Det är mest nu när man har barn som man känner att åren bara går, barnen blir äldre och man hinner knappt med att räkna..

Sen kan jag mitt i allt oxå fundera på hur det kommer kännas när man är 75-80 år och vet att det är bara en väg kvar..?
Hamnar man i en acceptans av att livet faktiskt har haft sin lilla gång och man är nöjd och glad över det?
Eller vrider det sig i magen av rädsla för att kanske inte vakna imorgon?
Vi måste hursomhelst vara rädda om livet medan vi lever det, var glad för det lilla, ta hand om varandra och gå inte runt och var bitter över saker du själv kan påverka.
Lev varje dag:)


Trasig lur..

Tänk va beroende av telefon man är..
Så många ställen man kommer på att man skulle ringt till bara för att telefonen är trasig:/
Nackdelen med att inte ha nån hemtelefon men samtidigt är fördelen där att det inte kommer massa trista fakturor..

Undrar hur de klarade sig för flera hundra år sen;)


Hallå hallå:)

50 saker..

När man får barn så skickas det alltid ut massa reklam hem om bokklubbar, tidningsprenumerationer och svindyra klädmärkesreklampapper och fan vet va som kommer..
Häromdan så fick jag iaf ett provnummer på Vi föräldrar.
Jag kan tycka att den tidningen är rätt trevlig att läsa i. Denna tidning som jag fick innehöll även en sida som hette 50 saker du (inte trodde att du) kommer att va med om som förälder.
Jag läste igenom varje sak noggrannt och jag kan säga att jag skrattade högt och nickade Väääldigt igenkännande vid vissa saker. Kan ge er de värsta exemplen där jag kände igen mig själv mest:
* Komma på att du inte duschat på tre dagar och tänka att det nog kan vänta en dag till.
* Höra dig själv säga "Här luktar det bajs minsann" med hurtig stämma. (Herrgud va pinsam man är)
* Känna förlamande skräck när ditt barn sätter i halsen.
* Inse att en ficklampa är världens bästa present. (Tilda fick en i julklapp)
* Uppleva det magiska med att titta på ditt sovande barn.
* Inse att du kan namnen på alla Bolibompaprogramledare. (Hemska tanke)
* "Råka" dammsuga upp en leksak. (Händer nästan varje gång jag dammsuger)
* Önska att du kunde leva lika länge som ditt barn

Ja, det fanns 42 andra saker oxå som va rätt igenkännande men dessa va de som de nästan kunnat skriva Jenny på, haha..

Så kan de va!
Hej hopp!



Söndag 9/1-2011

Ibland funderar jag på om vi är på väg mot världens undergång eller nåt..
Vi har sådant extremt väder nuförtiden. Det är mer snö i Skåne än längst upp i norr, det är översvämningar här å var i världen och tropiska stormar och gud vet vad allt heter som händer runtom..
Här i Sköldinge har det inte varit nån tropisk storm, däremot har vi mycket snö. Mer än i Säter. Igår regnade det dock en hel del så idag ser det ut som en ny istid här..
Å då är det ändå +2 ute.. Det lär väl snart smälla till å bli minusgrader igen kan jag tro.
Bara till att ringa hovslagaren det å få brodd runtom på oss;)

Igår hade vi trevligt besök av Ninni med familj. Det känns så skönt att ha träffat en kompis här nere iaf som oxå har barn och någorlunda samma intressen och värderingar som mig. Dock inte hästar men det funkar bra ändå.
Vi har skoj ihop och pratar om ditten och datten:)
På Tildas födelsedag ska vi allihop åka till Busfabriken i Norrköping
( www.busfabriken.se ) och leka, det ska bli riktigt skoj!
Tilda har oxå satt igång med sin ridning igen. Hon fegar lite när det blir de större ponnyerna, vill bara trava när det är lilla Amadeus som finns med. Amadeus är en liten shettis som jag tror kan va nog så jävlig om han sätter den sidan till;) Han sparkade lite bakut med henne sist, inga stora saker men hade hon inte haft ledare så hade han nog tagit för sig, haha..
Men men.. Hon känner sig väl tryggare när de är små, det är väl förståeligt kanske.
Dock riskerar jag nog att bli en störd ponnymamma med alldes för höga krav;)
Hehe.. Jag insåg då iaf i lördags att lilla Tilda nog aldrig kommer acceptera att mamma säger åt henne vad man ska göra. Jag får nog vackert punga upp pengar för träningar hos nån annan eller till en ridskola när den dagen kommer då hon rider "riktigt"..
Hon blängde riktigt argt på mig när jag bad henne att sträcka på sig i traven och fräste "määääääännnn" tillbax.
Mmm.. Det finns humör i fröken;)

Ninni har förresten en inredningsbutik här i Flen som även är kopplad till en webbutik, de har dock inte helt kommit igång med den ännu men kika gärna in på hemsidan:)
www.husetmittibyn.se

Nä om man ska försöka dra ur den stora fröken ur sängen nu kanske, imorgon är det dagis igen efter tre veckors ledighet. Skönt med lite rutiner igen!
Kram på er!


Världens finaste lilla Mira:)


Tilda är lycklig över sin rosa stereo:)


Mys med pappa:)




Koll på 2010:)

Eftersom nästan alla bloggar jag läser (iofs inte fler än ca 3-4st) har haft en slags årskrönika om vad som skett 2010 så ska väl inte jag vara sämre..
Jag har dock inte varit lika duktig som Jenny i www.stallbommedal.blogg.se. som verkar ha skrivit upp allt månad för månad. (Eller så har hon ett sjujävla minne, hehe) men jag får försöka komma ihåg ngt om vad som skett iaf :)
Lite mindre detaljerat än jag önskat men det får duga!
Så.. Här kommer året 2010 med mina ord:
I januari och februari hade jag Aniara hemma, en gullig kuse från www.ekebystuteri.se som det var meningen att jag skulle låna en längre period.
Det blev dock inte så eftersom jag gick och blev gravid efter närmare två års försök.
Aniara var lite humörig och jag blev feg.. Ville verkligen inte ramla av och riskera ett missfall när vi äntligen äntligen var gravida.
Eftersom hon är häst och även ett sto så kände hon direkt att jag inte sa till om nånting och hon tog överhanden.
Jag försökte dock lite smått därhemma i byn men insåg att det inte alls skulle bli bra så jag sade upp kontraktet och Aniara flyttade till Mariah och Mathilda i Skäve.
Där har Mathilda gjort ett sånt enormt bra jobb så jag är helt imponerad.
Bättre hade hästen inte kunnat få det. Vilket ekipage, ja jag säger då det :)
I mars mådde jag mest illa hela tiden och gnällde över än de ena å de andra, haha..
Dumle anmäldes till 3års test och jag försökte febrilt hitta ett hem åt honom då till hösten.
Hemma börjar vi prata lite smått om att kanske flytta neråt Flen/Katrineholm men än så länge är det bara löst prat.
Under april pratar vi mer om att ev flytta och får även erbjudande om att hyra Charlies kollegas tjejs (öhh?, hmm) hus men vi tackar nej..
Jag går på nit efter nit med hem åt Dumle, är först en kvinna som säger att hon ska ha honom men hon ringer sen å säger att hon tycker att han väver. Okej, säger jag å Emma, när var hur? Har aldrig sett nå såna tendenser.
Iaf så drar hon sig ur.. Jaha, annonsera igen då. Hittar en kvinna från typ Sandviken som är superseriös. Rider honom okej och allt verkar bra. Jag talar om att förra dragit sig ur i sista sekund och hon säger att Nä, så kan man ju inte göra. Nä, men de va tydligt det för även Sandvikenkvinnan drar sig ur i sista sekund för hon har kommit in på nån jä**a hundutbildning. Jaha, paniken växer, VAR ska stackars Dumle bo??
Snart är det 3årstest och efter det ska han flytta lixom..
Vi åker på ultraljud oxå och där visar det sig att BF blir framflyttat till 10/10 istället för 23/9. Hela tre veckor, väldigt konstigt tycker jag men de är nog mer kunniga än mig ;)
I maj genomför Dumle sitt 3årstest med vrål-usla resultat. Han lägger i handbromsen och skiter i allt.. Synd men svårt att påverka!
Det beslutas att han kommer hem till mig på sommarbete och så får jag lösa boende till hösten under tiden.
Gräset växer och det blir riktigt varmt:) Vi är på ultraljud nr 2 och det visar sig att det är en liten tjej i magen:) Hurra!!!
Juni är månaden då det händer grejer..
Vi säljer vårt hus i Solvarbo och köper det vi bor i idag i Sköldinge.
Allt känns bara bra men dock väldigt omtumlande.
Mamma är inte glad och tror att vi kommer förvinna från jordens ände för att vi flyttar.
Dumle kommer hem på bete och han gillar sina kompisar Goliat och Filip mkt.
Juli är semester och röjning av högsta grad:) Vi tömmer Emma och Simons rum helt och åker skytteltrafik till tippen med massa grejer från garaget, stallet, garderober och andra saker där man bara har skit;)
Vi har bokat camping på Öland och ska ha en vecka där tillsammans för att få göra nåt annat än städa..

Vi far till Öland första veckan i Augusti och bor där 5 nätter sen ger vi upp. Nog för att vi hållt sams och så men Öland, vilket skitställe;) Lite trist väder oxå och kanske inte världens bästa camping.
Vi åker till Ölandsparken en dag och det var lyckat, riktigt lyckat:)
Hem ljuva hem säger vi och åker hemöver som sagt nån dag tidigare än väntat.
Jag börjar bli tjock å fet och vi får även nyckeln till garaget i Sköldinge så Charlie får ställa in grejer:)
1:a september skriver vi papper på huset och får börja flytta in:)
OJ vilken knepig känsla att åka dit och veta att det är vårt hus. Både lycka men även lite ledsamt för att vi skulle lämna Solvarbo. Mitt stall där jag haft så många hästar. Många minnen, både goda och dåliga. Mest goda förstås:)
Även många tankar om hur det skulle gå för Tilda på nytt dagis, skulle hon få kompisar? Det snurrade snabbt i huvudet kan jag säga..
Oktober är givetvis glädjens månad, då föds älskade lilla Mira <3
Den 14/10 , efter 35 minuters krystande så tittar lilla prinsessan ut och ser exakt ut som Tilda gjorde för snart fem år sen:)
Vi har svärmor boende hos oss i 14 dagar eftersom vi inte har nån barnvakt i närheten till Tilda när vi ska föda barn, så den 16:e okt är lyckans dag i dubbel bemärkelse eftersom vi äntligen fick vara ensamma;)
Vi är/var glada över att hon ville ställa upp och va hos oss men alla som är vuxna vet att mamma/svärmor vill man kanske inte bo med igen när man väl flyttat en gång..
Tilda börjar på dagis och det går faktiskt jättebra. Får en kompis redan efter ett par dagar, Idalie, som även varit hem och lekt med Tilda fler ggr. De funkar kanon ihop och mitt mammahjärta är lyckligt:)
November rullar på. Jag är ju numer 2barnsmamma men det funkar bra.
Tilda är ngt mer trotsig och tycker ofta att vi är dumma;)
Jag känner mig ibland otillräcklig eftersom Mira ändå tar rätt mkt tid från mig. Det ska ätas och bytas blöja i parti å minut.
Hon är dock väldigt rar mot sin lillasyster och visar mkt att hon tycker om henne:)
Mira är en väldigt snäll bebis och jag får sova bra och känner mig väldans pigg om dagarna.
Bara en häst som fattas nu börjar jag känna lite smått;)
Maria från Halmstad kommer och hälsa på oss och det är kul med sällskap:) När man flyttar iväg såhär så är det ju inte många man känner som hälsar på..
På nåt vis är det en oskriven regel att det är lättare för mig som har mamma i Säter, att åka till de man känner medan man är hos mamma och hälsa på, än att de åker ner till oss där de bara känner just oss.
Jag klandrar ingen, absolut inte, för jag vet själv hur svårt det är. Dagarna går lixom. Man säger att man ska åka/komma men man tar sig inte för.
Det finns ju facebook.. Eller nåt ;)
December är julens månad och jag slår in julklappar för fulla muggar.
Vi ska fira jul i Säter på juldagen eftersom mamma jobbar på aftonen.
Dumle har vintervila hos sin familj i Degerfors, där han förövrigt trivs kanon!
Med facit i hand så är jag sjukt glad över alla nitar man gick på med honom och hans tilltänkta flera fodervärdar, för bättre folk än fam.Westin, det får man leta läääääääänge efter<3
Mira och Tilda växer och blir duktigare på sina egna saker, dag för dag.
Tilda blev verkligen storasyster i oktober, hon har växt mentalt så det knakar.
Mira hon skrattar och "pratar" och charmar oss alla på sitt egna sätt.
Jag och Charlie, vi är bara kära och glada över att ha varandra så pass tillgängliga hemma och ångrar inte att vi flyttade "ihop" igen;)
Jag börjar sakna hästarna men har insett att allt har sin tid, just nu säger förnuftet att det inte går men känslan säger nåt annat.. Vi får väl se va 2011 har att bjuda på;)
Å för er som tyckte ändå att jag nog hade rätt bra minne så kan jag erkänna att jag tjuvkikat i min egna blogg, haha..
Kanske Jenny i Bommedalsbloggen gjorde lika?

RSS 2.0