Le, så ler världen tillbaka:)
När man ser någon som man blir glad av att se, har ni tänkt på att man ler utan att man märker det?
Jag tänkte på det idag när en av tjejerna på jobbet stod å väntade på sin skjuts hem. När bilen kom, med säkert sambon eller nån i där som hon allra säkert sett för bara nån timme sen, så log hon av hela sitt hjärta:)
Det fick mig att tänka på när jag var liten.. Eller liten, men kanske nånstans mellan 10-12 år, så brukade jag nästan varje helg åka till min mormor på helgerna. Oftast var det min moster som hämtade mig på tågstationen och varje gång jag klev ur tåget och såg bilen så log jag. Flera gånger vet jag att jag försökte låta bli men det är som att kroppen inte går att styra över. Försökte man låta bli började man nästan skratta istället. Alldeles som att glädjen ville ut nån annanstans:)
Likadant när man kom hem till älskade mamsen sen
Så var det förra veckan oxå när Charlie kom till jobbet å hämtade mig, jag log som ett fån:)
Det händer med alla som man tycker om, och oftast när man inte är på hemmaplan.
Det finns så många man tycker om, som man kanske inte talar om det för så ofta som man borde..
Men nu vet ni iaf att ler jag mot er, då tycker jag om er:)
Tycker vi tar å "firar" det med en kanonlåt av Beyonce, "Halo"
