Jenny Maria Therese

Jag har igår gått in i vecka 36 vilket betyder att det snart är dags att ha så sjuukt jävla ont under några timmar:/
Allt är väl värt det när hon/han väl kommit ut men under tiden vill man bara kapitulera och gå hem..
Idag och igår har jag varit hemma från jobbet. Börjar bli trött och slut. Brukar inte klaga men nu känns det på att vi mitt i allt även håller på att flytta.
Hjärtklappningen har kommit tillbaka och det är jobbigt att sitta still en hel dag på jobbet.
Hur sjukt det än låter men faktiskt så är det ingen höjdare att bara sitta..

Har sovit illa inatt, en envis fluga som jag slagits med samt i kombination med att det blir allt svårare att hitta en skön sovställning. Känner mig därför idag lite smått sur och vresig. Inget blir bättre för att man igen upptäckt hur folk kan funka egentligen..
Man blir så matt.. jaja..

Den enes bröd den andres död, eller hur säger man??


Nä, jag skiter i det här och kör iväg det viktigaste JAG har till dagis..